Min goda glass har smultit
En regnig dag satt jag och tittade på Netflix och hittade då en dokumentär som hette "Jordens hemligheter". I avsnittet som jag såg handlade det om regn och hur och varför det regnar. Dokumentären som var på engelska och textad till svenska var mycket intressant, men det som fångade mitt intresse mest var en, för mig ny, böjningsform för ett vanligt ord: smultit.
Eftersom jag aldrig hört denna form av ordet förut så var jag tvungen att göra lite efterforskningar om ordet och böjningsformen.
Det här är vad jag kom fram till:
Smälta, smälte, smält är den svaga/ transitiva formen av verbet. Smälta, smalt, smultit är den starka/intransitiva formen av verbet. I fornsvenskan var verbet smälta uppdelat i transitiva och intransitiva meningar. Den transitiva formen behöver ett objekt för att meningen ska fungera, t.ex. solen har smält snön eller solen smälte snön. Den intransitiva formen kan stå för sig själv, snön har smultit eller snön smalt.
I nysvenskan har dessa former av verbet sammanfallit. I nysvenskan använder man den svaga formen även i en intransitiv mening, så det är helt okej att säga snön har smält eller snön smälte. Att använda smalt eller smultit är inte fel, men det är mer ovanligt nu för tiden.
Om översättaren av dokumentären använde ordet smultit rätt, enligt transitiva och intransitiva meningar, har jag ännu inte undersökt.
För att bli lite klokare har dessa länkar hjälpt mig: