Bokrecension- Glasveranda med sjöutsikt
Bild lånad från adlibris.se Jag har läst boken "Glasveranda med sjöutsikt" av Hanna Blixt. Boken handlar om Nora som flyr undan sin pojkvän i Stockholm som är både kontrollerande och otrogen. Hon återvänder till Leksand där hon spenderade sin barndom och där hennes bästa kompis Vega bor. I Leksand börjar hon hitta lugnet och sin frihet igen. Hon hyr ett litet torp och träffar den snygge grannen som hjälper henne att komma till rätta.
I Leksand finns även den gamle mannen Torsten och den förr så duktige författaren Claes. Claes försöker hitta en bra historia till sin nästa bok och intervjuar Torsten som har en spännande historia att berätta.
Boken var lättsam att läsa och historien flöt på i ett bra tempo. Det var en bra blandning av händelser, tankar, känslor, beskrivningar och dialoger. Dock hade jag svårt att komma in i boken så att bilderna avlöste varandra och blev som en film. Jag läste oftas texten rad för rad men ibland kom jag in i ett flyt med bilder under korta stunder. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det. Kanske var det fel tillfälle att läsa eller så kan det ha varit att jag störde mig på många av de liknelser som författaren gjorde. Språket hade ett visst flyt och en viss känsla men helt plötsligt kom liknelser som förändrade känslan i texten och som jag inte tyckte passade in. Det blev som ett plötsligt avbrott. Exempel från början av boken på liknelser var "penntroll" och hur en person svepte med blicken som "Saurons öga". Liknelserna fortsatte på samma sätt genom boken och vände känslan till något som jag inte tyckte passade in.
Något annat jag inte fick in rätt känsla för var hur författaren Claes fastnade för Torstens historia. Jag fick berättat för mig att han fastnade för hans historia och blev uppspelt men JAG kände aldrig den känslan som Claes hade, vilket var synd. När jag inte fick uppleva hans känsla så blev jag inte heller intresserad av att få veta mer om Torstens historia.
Annars tyckte jag att boken var lite småmysig med de olika miljöerna. Det kändes också roligt att få känna igen sig i Leksand och den långa raka vägen till Insjön som jag själv åkt och gått ett antal gånger. Jag vet inte om jag hade velat cykla den vägen i snömodd i december som Nora gjorde. Så där är jag imponerad av karaktären. Självklart var slutet ganska lätt att lista ut som med alla mysiga feelgood-julböcker och filmer. Men det fanns också några vändningar som jag inte hade räknat med. Historien knöts samman på ett bra sätt på slutet och inga trådar lämnades oavslutade.
Inte den bästa boken jag läst men absolut en mysig bok som kan läsas när man vill ha lite mer lättsam litteratur som är sådär decembermysig!